komplementfarger

Komplementfärger är färger som ligger mittemot varandra på ett färghjul och därmed ger stark kontrast när de används tillsammans. De används ofta för att skapa energi i bilder, tydlig separation mellan element och att förstärka detaljer. Vanligt förekommande par i det traditionella färghjulet (RYB) är röd–grön, blå–orange och gul–lila. I moderna färgsystem kan motsatserna definieras på olika sätt beroende på modell: i additivt ljus (RGB) är komplementparen rött–cyan, grönt–magenta och blått–gult; i subtraktivt färgsystem (CMYK) gäller motsvarande par som cyan–röd, magenta–grön och gul–blå.

Användning och effekter: Komplementfärger ökar uppmärksamhet och gör text eller grafiska element lätta att urskilja mot bakgrunder. De fungerar bra i kontrastdesign, reklam och syntetiska färgkombinationer men kan upplevas som visuellt intensiva om de används i stor mängd. För bästa läsbarhet bör man kombinera komplementfärger med neutrala färger eller analysera färgernas ljusstyrka och mättnad. Vidare används komplementära färger ofta som del av mer komplexa färgscheman, såsom split-komplementära eller triadiska konstellationer för mjukare kontrast.

Historia och teori: Begreppet har sina rötter i färgläran från 1800-talet, där teoretiker som Johannes Itten beskrev hur komplementfärger används för att skapa spänning och balans. I praktiken anpassas färgparet efter syfte, medium och betraktaren, vilket gör att implementationen varierar mellan konst, design och visuell kommunikation.