kompensationsmått

Kompensationsmått är åtgärder som syftar till att kompensera för negativa effekter som en planerad verksamhet eller policy orsakar när dessa effekter inte helt kan undvikas eller minskas genom andra åtgärder. Målet är ofta att uppnå netto noll eller nettoökning av ekologisk funktion, biologisk mångfald eller andra samhällsvärden som påverkas av projektet.

Användningen är vanlig inom miljöplanering och infrastruktur, och regleras ofta genom miljöbalken och europeisk miljölagstiftning. Kompensationsmått kan genomföras som on-site eller off-site lösningar, i-situ eller out-of-situ, samt som in-kind-åtgärder eller finansiella ersättningar till stöd för bevarandeprojekt. De utformas ofta i samband med konsekvensbedömningar och ska följa principer som no net loss eller net gain i bevarandevärde.

Vanliga former av kompensationsåtgärder är återställning eller restaurering av naturtyper, skapande av nya livsmiljöer (till exempel våtmarker eller habitatstråk), förbättrad kvalitet och funktion hos befintliga habitat, samt ökad landskapskoppling och långsiktig förvaltning. Finansiell kompensation kan finansiera övervakning, forskning eller bevarandearbete i relevanta områden. Viktiga principer inkluderar additionalitet, likvärdighet, varaktighet och transparens i uppföljning.

Begränsningar finns ofta: vissa effekter går inte att fullt ut ersätta, särskilt för unika arter eller kritiska ekologiska funktioner. Bedömningar av effekter och uppföljning kräver noggrann övervakning och anpassning över tid för att säkerställa att åtgärderna når avsedd effekt.