kemotaktisk

Kemotaktisk avser rörelse eller riktad rörelseförmåga hos celler eller organismer som svar på kemiska gradienter. Ordet används ofta som adjektiv, medan processen kallas kemotaxis. Vid kemotaxis rör sig cellen mot högre koncentrationer av en kemisk ämne (kemotaxis positiv) eller bort från dem (kemotaxis negativ). Affiniteten för den kemiska signalsubstansen styr direction och hastighet av rörelsen.

Mekanismerna skiljer sig mellan olika organismer men delar grundidén att cellens receptorers aktivitet påverkar cellens cytoskelett och motoriska system. Hos bakterier som Escherichia coli används kemotaktiska signalvägar där sensorproteiner i membranet registrerar förändringar i kemikaliekoncentration och biaserar flagellarrörelserna för att skapa längre körningar mot måltavlan. Hos eukaryota celler, som neutrofiler och Dictyostelium discoideum, leder signalvägar till aktinpolymerisering och cellmembransformering som driver riktad migration. Olika signaler och receptorer används beroende på celldyp och miljö.

Organismer som uppvisar kemotaxis inkluderar bakterier som söker näring, sötvaktande eukaryota celler som immunceller som söker svampar eller bakterier i vävnaden, samt utvecklingsmodeller som Dictyostelium där celler samlar sig i svar på kemiska signaler. Inom växter beskrivs ofta kemotropisk riktning i rotrötter eller pollenrör, även om termen ofta används bredare som kemotropism.

Forskning i kemotaxis används för att förstå grundläggande cellbiologi, immunförsvar och utveckling samt för tillämpningar som mikrofluidik och studier av metastaserande cellers rörlighet. Skillnaden mellan kemotaxis och kemokinesis är att kemotaxis innebär riktad rörelse mot/ifrån en kemisk gradient, medan kemokinesis istället beskriver ökad eller minskad rörlighet utan tydlig riktning.