flagellarrörelserna

Flagellarrörelserna hänvisar till de motoriska mönster som möjliggör cellrörelse hos organismer som använder flageller. Flageller förekommer hos både prokaryoter och eukaryoter men skiljer sig markant i struktur och rörelsemekanik.

Prokaryota flageller roterar för att driva cellen framåt. De består av en basal kropp som fungerar som motor, en flagell och ett roterande protons-natriumdrivet system som ger kraften att snurra flagellens filament. Rörelsen ger vanligtvis två lägen: en jämn, glidande framdrivning när flagellerna roterar i en riktning, och en vändningsfas då riktningen växlar och cellen gör en buntning eller snurr. Bakterier som Escherichia coli kan använda en run-and-tumble- strategi, där långa utfall av rak framåtrörelse avvägs av plötsliga vändningar som styr cellens riktning. Flagellarrörelsernas koordination regleras av chemotaxis via ett signalkedjesystem (Che-proteiner) som påverkar motorernas riktning och varaktighet. Flagellarrörelsernas arrangemang varierar mellan arter och kan vara peritrichous (flera flageller över ytan), polar eller lophotrichous.

Eukaryota flageller är långa, whip-lika utskott som genereras av en 9+2 axonemstruktur bestående av mikrotubuli och dyneinarmar. När dyneindrivna glidningar mellan mikrotubuli tvingas böja axonemet uppstår periodiska böjningar och vågliknande rörelser som driver cellen framåt. Dessa flageller är i regel längre och fåtaligare än prokaryota flageller och är ofta beroende av ATP som energikälla. Befintliga exempel innefattar spermier och vissa algers flagellor.

Sammanfattningsvis representerar flagellarrörelserna olika evolutionära lösningar för lokomotion och miljöanpassning, där struktur och mekanik speglar organismens livsmiljö och funktionella krav.