kataraktbildning

Kataraktbildning är en ögonsjukdom där linsen blir grumlig, vilket leder till försämrad syn. Linsen består normalt av vatten och proteiner; med åldern kan proteinerna denatureras och bilda klumpar som gör linsen ogenomskinlig. Ålder är den vanligaste orsaken, men riskfaktorer som rökning, diabetes, långvarig kortisonbehandling, hög UV-exponering, trauma och vissa ärftliga tillstånd ökar sannolikheten för katarakt.

Katarakt utvecklas oftast långsamt och smärtfritt. Vanliga symptom är suddig eller molig syn, ökad bländning vid ljus, försämrad färguppfattning och ibland dubbelsyn. I tidiga skeden kan nya glasögon eller belysningen förbättra synen, men vid fortskridande grumlighet krävs kirurgisk behandling för att återställa synen.

Diagnostik: ögonläkaren utför synundersökning, hornhinne- och linsbedömning samt oftalmoskopi eller slit-lampa för att bedöma grumligheten och övriga ögonstrukturer.

Behandling: kirurgisk borttagning av den grumliga linsen med implantation av en intraokulär lins. Den vanligaste tekniken är phakoemulsifikation, men även extracapsulär kirurgi förekommer. Operationen är generellt säker och ger ofta betydande synförbättring, men risker inkluderar infektion, blödning, sekundär katarakt (PCO) och sällsynt retinal detachment.

Förebyggande och uppföljning: regelbunden ögonvård och hantering av riskfaktorer som diabetes och rökning; skydda ögonen mot UV-strålning. Prognos: de flesta uppnår betydande synförbättring efter kirurgi, men resultat varierar beroende på ålder och andra ögonåkommor.