färguppfattning

Färguppfattning är den perceptuella processen som gör att vi upplever färger när ljus träffar ögat och hjärnan tolkar dess våglängder och intensitet. I människans öga spelar retina med tre typer av tappar, kända som S-, M- och L-kon, som är känsliga för korta (blå), medellånga (grön) respektive långa (röd) våglängder. Stavarna fungerar främst som ljuskännare och är viktigare i mörker. Signalerna från konerna jämförs och omvandlas i retina och vidare i synnerv och hjärnbarken, vilket ger upplevelser av färger samt nyanser mellan dem.

Färguppfattning följer även teoretiska modeller som opponentprocess-teorin, där färger primärt upplevs som motsatser (rött mot grönt, blått mot gult). Hjärnans bearbetning kalkylerar jämförelser mellan konernas signaler och tar hänsyn till kontext och belysning. Belysningsförhållanden påverkar hur färger uppfattas, och fenomen som färgkonstance gör att samma objekt kan uppfattas som färgstarkt trots olika ljussättning.

Utveckling och variation är betydelsefullt: de flesta människor har trichromatiskt färgseende men kanary däremot ha färgseende annorlunda eller sakna en kon helt. Färgseendemässiga tillstånd som protanopi, deuteranopi och tritanopi beskriver olika typer av färgblindhet. Inom färgforskning används begrepp som färgrymder och färgvarianter i praktisk tillämpning, inklusive färgriktlinjer och färgteknik för att beskriva och jämföra färger (till exempel olika standardrum som XYZ och Lab).