färgblindhet

Färgblindhet, eller färgseendedefekt, är ett samlingsbegrepp för tillstånd där uppfattningen av färger avviker från vad som upplevs som normalt. Hos de flesta människor är färgseendet baserat på tre typer av tappar i näthinnan, men hos personer med färgblindhet fungerar någon av färgförmågan sämre eller saknas helt. Färgblindhet uppträder vanligtvis från födseln men kan också uppkomma senare i livet.

De vanligaste formerna är rödgrön färgblindhet: protanopi och deuteranopi (där färgerna rött respektive grönt uppfattas felaktigt), samt deras närliggande anomalier protanomi och deuteranomi. Blå-gul färgblindhet, eller tritanopi och tritanomi, är betydligt mindre vanligt. Ett tredje tillstånd är färgblindhet i fullständig mening, achromatopsia, där färg uppfattas som gråskala och synskärpan är nedsatt.

Genetiken är ofta orsaken vid medfödd färgblindhet; rödgrön färgblindhet är X-bunden och drabbar män oftare än kvinnor. Blå-gul och fullständig färgblindhet är mindre vanligt. Förvärvade färgdefekter kan uppkomma vid ögonsjukdomar, vissa läkemedel eller neurologiska tillstånd.

Diagnos sker vanligtvis med färgseendetester som Ishihara-plattor och kompletteras med mer detaljerade tester vid behov, exempelvis anomaloscope. Prevalensen varierar mellan populationer, men ungefär 8 procent av män i många europeiska grupper och 0,5 procent av kvinnor har någon rödgrön färgblindhet; blå-gul är flera gånger ovanligare.

Behandlingar saknas för att återställa normalt färgseende. Många lär sig att identifiera färger genom kontext, etiketter och teknik som färgkodning eller färgfilterglasögon som i vissa fall kan hjälpa primärt att särskilja vissa nyanser. Anpassningar i skola och arbetsmiljö förbättrar tillgänglighet.