kassaflödesbaserade

Kassaflödesbaserade metoder är inom finansiell analys och företagsvärdering metoder som grundar sig i beräkning och diskontering av framtida kassaflöden istället för redovisade vinster. Varje metod utgår från antaganden om hur mycket operativt kassaflöde företaget kommer att generera, hur mycket som behöver investeras och hur finansiering påverkar kassaflödet. Den vanligaste ramen är diskonterad kassaflödesanalys (DCF), där man räknar fram fria kassaflöden till företaget (FCFF) eller till eget kapital (FCFE), ofta diskonterade med vägda kapitalkostnaden (WACC) eller avkastningskravet på eget kapital. Avslutningen görs med ett terminalvärde som speglar kassaflödenas långtidsmöjliga storlek.

Kassaflödesbaserade metoder används i företagsvärdering, investeringsbedömningar och kapitalbudgetering. De kräver tydliga prognoser för intäkter, rörelsekostnader, investeringar och rörelsekapital, samt en rimlig uppskattning av diskonteringsräntan. Vanliga varianter är FCFF (fria kassaflöden till företaget) och FCFE (fria kassaflöden till eget kapital), där FCFF används när man värderar hela företaget och FCFE när man värderar ägarnas avkastning.

Fördelarna inkluderar att kassaflödesbaserade metoder fokuserar på likvida medel och ofta är mindre känsliga för vissa redovisningspolicyer än vinstbaserade mått. Begränsningar innefattar att resultaten är starkt beroende av prognoser för framtida kassaflöden samt antaganden om tillväxt, marginaler och terminalvärde, och att små förändringar kan ge stora variationer i värderingen. Sammantaget utgör kassaflödesbaserade metoder en central del av modern värdering och används ofta som komplement till relativvärderingar för en heltäckande bild.