järnIIhydroxid

Järn(II)hydroxid, Fe(OH)2, är ett oorganiskt ämne som bildas som en grönaktig fällning när järn(II)-joner möter hydroxidjoner i vatten. Föreningen är mycket svårlöslig i vatten och förekommer ofta som mellanprodukt vid framställning av järnförbindelser eller vid nedbrytning av järnmineraler.

Framställning sker vanligtvis genom tillsats av en stark bas, till exempel NaOH eller NH4OH, till en lösning av ett järn(II)-salt som FeSO4. Fe2+ reagerar med OH- och bildar Fe(OH)2(s). Fällningen bildas omedelbart och har typiska gröna nyanser.

Egenskaper: Fe(OH)2 har en brucite-liknande kristallstruktur; färgen är ljusgrön till grönaktig och lösligheten i vatten är mycket låg. I luften oxiderar det långsamt till järn(III)-föreningar, oftast FeO(OH) eller Fe(OH)3, beroende på villkoren.

Löslighet och reaktioner: i sura lösningar löses Fe(OH)2 och bildar Fe2+-joner. Föreningen är inte stabil i oxidativa miljöer utan omvandlas till järn(III)-föreningar.

Förekomst och användning: förekommer i jord och vatten som mellanprodukt vid kemisk syntes och som intermediär i rost- och järnmineralers nedbrytning. Användningen är främst för laborationer och mellanproduktion.

Säkerhet: hanteras som andra järnhydroxider. Damm kan irritera hud och ögon; inandning bör undvikas. Vid normala användningar är riskerna låga, men hantering följer allmänna säkerhetsföreskrifter för oorganiska hydroxider.