järnIIIföreningar

Järn(III)-föreningar är kemiska föreningar där järnet har oxidationstal +3, Fe3+. De bildas vid oxidation av järn eller av järn(II)-föreningar och förekommer som salter, oxider och hydroxider. Vanliga exempel är järnklorid FeCl3, järn(III)sulfat Fe2(SO4)3, järnoxid Fe2O3 och järnhydroxis Fe(OH)3. I vatten förekommer järn(III) oftast som hexaaquairon(III) [Fe(H2O)6]3+.

I lösning hydrolyserar Fe3+-jonen och bildar olika hydroxykomplex samt Fe(OH)3-fällningar vid neutral till basisk pH. På så sätt är många ferric-salter mindre lösliga i vatten än motsvarande sura lösningar. Färg och löslighet varierar beroende på ligand och tillståndet; lösningar kan vara färgade (vanligen gula till bruna) och fasta ferric-salter och oxider är ofta rödlila till rödbruna.

Järn(III) är en hård Lewis-syrabildare och bildar stabila komplex med ligander som vatten, hydroxid, oxalater, karbonat och EDTA. Koordinationen kan vara mononukleär eller polynukleär, och färg och stabilitet påverkas av ligandens natur samt pH.

Förekomst och användning: Ferric-föreningar finns i naturen som mineraler och i vattenmiljöer. De används industriellt som koagulerande medel i vattenrening, som pigment och färgämnen samt som oxidationsmedel i kemisk syntes. I biologiska system är Fe3+ viktigt för vissa proteiner, men ferric-salter används sällan som näringskälla i kroppen.

Säkerhet: Ferric-salter kan vara irriterande och vissa fungerar som oxidationsmedel. De hanteras vanligtvis under kontrollerade förhållanden, och riskerna varierar med specifik förening och koncentration.