järnklorid

Järnklorid är en samlingsbenämning för oorganiska föreningar av järn och klor, främst järn(III)klorid (FeCl3) och järn(II)klorid (FeCl2). FeCl3 förekommer vanligtvis i hydratiserad form som FeCl3·6H2O och är en vanlig laboratorie- och industriell förening. FeCl2 är vanligtvis en ljus till gröngul fast förening som lätt oxideras i luft och i vattenlösningar bildar FeCl3 genom oxidation.

Tillverkning och egenskaper: Järnklorider framställs oftast genom direkt reaktion mellan järn och klorgas, eller genom att först bilda FeCl2 och senare oxidera den till FeCl3. FeCl3 är mycket lösligt i vatten och bildar sura lösningar som fungerar som starka Lewis-syror i organisk syntes. FeCl2 är känsligt för oxidation i luft och förvandlas till FeCl3 vid exponering.

Användning: FeCl3 används bland annat som koagulerande medel i vattenbehandling, som etchant för koppar i PCB-tillverkning och som katalysator i olika organisk synteser. FeCl2 används som reduktionsmedel och som elektrolytmjölk i vissa galvaniska processer; i laboratorier används järnklorider som reagens och som mordant i färgning.

Säkerhet och miljö: Järnklorider är korrosiva och reagerar med vatten och organiska material, vilket kan bilda frätande syrliga lösningar. Hantering bör ske i lämplig skyddsutrustning och i välventilerade utrymmen. Förvaras i tättslutna behållare, skyddade mot fukt och stark oxidation. Miljömässig hantering bör ske i enlighet med gällande regler och föreskrifter.

Referensvärden och variationer finns mellan olika hydratiserade former och specifika applikationer. Läs alltid säkerhetsdatablad vid användning.