järnhydroxider

Järnhydroxider är en grupp kemiska föreningar där järn är bundet till hydroxidjoner (OH−). Den vanligaste naturliga föreningen är ferrihydrit, som ofta är amorf eller dåligt kristallin. Bland järnhydroxiderna finns även FeOOH-mineraler such as goethit (α-FeOOH) och akaganeit (β-FeOOH), samt γ-FeOOH i mindre omfattning. Dessa föreningar kännetecknas av högt ytområde och varierande kristallstruktur, vilket ger olika kemiska egenskaper.

Järnhydroxider bildas vanligtvis genom hydrolys av järn(III)-joner i närvaro av vatten, särskilt i miljöerna kring jord och sediment där pH ligger i det neutrala till svagt basiska området. De uppträder ofta som färska, snabbreaktiva suspenderade partiklar men kan stabiliseras som lösningar eller sediment. Med tiden under oxidativa förhållanden dehydrerar och omvandlas ofta till mer kristallina järnoxider, såsom hematit (Fe2O3) eller kristallina FeOOH-mineraler som goethit.

Betydelse och användning: järnhydroxider fungerar som viktiga sorbenter i miljön och är effektiva för att avlägsna tungmetaller och fosfater ur vatten. Deras yttre yta och laddning gör att de kan binda och immobilisera diverse föroreningar, vilket har stor betydelse för biogeokemiska cykler och vattenrening. De förekommer också i jordmåner och sediment som en viktig komponent i järn- och kolbaserade mineralkomplex samt används som pigment och i olika industriella sammanhang.