jordtäcke

Jordtäcke, eller jordskikt, är det översta skiktet av jord som vilar på berggrund eller äldre material. Det består av mineralpartiklar blandade med organiskt material, vatten och luft och varierar i färg, struktur och näringsinnehåll. I en jordprofil uppvisas ofta horisonter som O, A, E och B, och i vissa fall även C.

Sammansättning och horisonter: O-horisonten domineras av organiskt material från växter och mikroorganismer; A-horisonten är den översta blandningen av mineraljord och humus; E-horisonten uppstår när vissa mineralpartiklar löses ut och färgar av sig; B-horisonten är där material från ovan ansamlas och olika ämnen avsätts. Under dessa kan det finnas en C-horisont som representerar det underliggande föräldraskiktet. Jordtäcket kännetecknas av egenskaper som textur (sand, silt, lera), struktur, färg och vattenhållande förmåga.

Bildning: Jordtäcket bildas genom väder av berggrund och material, biologisk aktivitet och tidsförlopp. Viktiga faktorer är klimat, organismer, föräldraskiktets material, topografi och tid. Dessa faktorer påverkar hur tjockt jordtäcket blir och vilka horisonter som utvecklas.

Funktion och betydelse: Jordtäcket fungerar som medium för växtrotter, lagrar fukt och näringsämnen samt bidrar till kollagring genom humus. Det påverkar vattnets infiltration och avrinning samt markens struktur och arbetsbarhet. Mänsklig aktivitet kan påverka jordtäcket negativt genom erosion, kompaktering, näringsförlust och föroreningar.

Forskning och användning: Pedologi studerar jordtäcket och processer som formar jordprofilen. Jordarter och jordmåner klassificeras enligt lokala och internationella system och används i jordbruk, skogsbruk, vattenförvaltning och landskapsplanering.