jordprofilen

Jordprofilen är en vertikal avbildning av jordens skikt som visar hur marken bildats och förändrats över tid. Den sträcker sig från jordytan ner till berggrund eller permafrost och används för att beskriva markens egenskaper och funktioner i ekosystem och jordbruk.

De vanligaste horisonterna i en jordprofil är O-, A-, E-, B-, C- och R-horisont. O-horisonten består av organiskt material som ligger på ytan. A-horisonten är den översta mineraljorden där organiskt material blandas med mineralpartiklar. E-horisonten uppträder där eluviationen har tagit bort färgämnen och mineral, vilket lämnar en ljusare horisont. B-horisonten ligger under A och E och är där transporterade ämnen, särskilt leror och näringsämnen, ansamlas genom illuviation. C-horisonten består av väldifferentierat, men ofullständigt omvandlat bergmaterial som ännu inte uppnått full jordbildning. R-horisonten är berggrunden som ligger nedanför alla andra horisonter.

Jordprofilen bildas genom pedogenes, den process som formar marken under påverkan av klimat, organismer, terräng och tiden samt ursprungsmaterialet. De viktigaste faktorerna är klimatet, växt- och mikroorganismernas aktivitet, topografi och materialets natur.

Jordprofilen är grundläggande för jordbruk, hydrologi och ekologi. Den styr vattentryck och dränering, näringstillgång och rotutbredning, och används vid markanalys, markförvaltning och miljöövervakning samt i forskning om markens långsiktiga hållbarhet.