jordimpedans

jordimpedans, eller jordens impedans, är det totala motståndet och reaktansen mellan en jordingsledare eller jordelektroden och jordens potential i ett elektriskt system. I praktiken beskriver jordimpedansen egenskaperna hos det skyddsjordningssystem som kopplar alla skydds- och utsatta ledare till marken. Den påverkar hur stor jordfelsström som kan flyta vid ett fel och hur snabbt överströmsskydd eller jordfelsbrytare (RCD/RCBO) kan reagera. Det inkluderar bidrag från jordens resistivitet, jordelektroden och den sammansatta jordningsnätets ledningsförbindelser.

Mätning och uppskattning: Jordimpedans mäts vanligtvis med särskild utrustning som jordresistansmätare vid fall-av-påvegan-metoden (fall-of-potential, trepunkts- eller fyrpunktsmetod) där ström- och potentialprovtagare placeras utanför installationen. Moderna jordningsmätare kan också ge uppskattningar utan att bryta upp systemet (clamp-on metoder), men noggrannheten kan påverkas av nätets komplexitet. Mätningar utförs under förhållanden som speglar driftsförhållandena, eftersom jordens resistivitet varierar med fukt, temperatur och markens sammansättning.

Faktorer som påverkar: Den dominerande faktorn är markens resistivitet. Fukt, temperatur och salthalt, elektrodenas typ, storlek, djup och placering samt närvaro av andra ledande strukturer i närheten påverkar jordimpedansen. Säsongsvariationer kan också spela en roll.

Betydelse och standarder: Låg jordimpedans är viktig för att snabbt få tillräcklig jordfelsström och därmed uppfylla skyddsföreskrifter. Design, installation och underhåll kräver testning och kontroll av jordimpedansen enligt relevanta standarder och regler, som ofta kräver godkänt värde för att säkerställa säkerhet och funktion. Jordens impedans varierar mycket mellan installationer, men god jordning i fuktig jord ger vanligtvis lägre impedans än torra eller steniga förhållanden.