isolationsavstånd

Isolationsavstånd är den minsta tillåtna avståndet i luft mellan spänningsförande delar och andra ledande eller jordade ytor för att förhindra oönskat strömflöde och urladdning. Begreppet omfattar två huvudsakliga dimensioner: luftavstånd (clearance), dvs avståndet genom luften mellan två ledare eller mellan ledare och jord, samt glidavstånd (creepage), dvs avståndet längs en yta av isolationsmaterial eller tätningar där föroreningar och fukt kan bidra till överföring över ytan.

Faktorer som styr isolationsavståndet inkluderar spänningsnivå, installationstyp och miljöförhållanden. Andra viktiga parametrar är renhet (pollution degree), materialgrupp/isolationsklass och temperatur samt fuktighet. I internationella och nationella standarder regleras isolationsavståndet för elektrisk utrustning och installationer genom isolationskoordinationen. Vanliga referenser är internationella standarder som IEC 60664-1 och IEC 60364, vilka anger hur avstånd ska anpassas till spänning, miljö och användning. Lokala regler och producentens specifikationer kompletterar dessa krav.

Användningen av isolationsavstånd är central i produktdesign, elsystemsplanering och säkerhetsklassificering. Felaktiga avstånd ökar risken för dielektrisk urladdning, gnistor, kortslutning och brand. Därför analyseras och dokumenteras isolationsavstånd i konstruktionsritningar och underhållsplaner, särskilt vid högre spänningar eller i miljöer med hög förorening och fukt.

Se även: isolationskoordination, luftavstånd, glidavstånd, dielektrisk hållfasthet.