investeringsstimulansen

Investeringsstimulansen är ett begrepp inom ekonomisk politik som avser åtgärder som syftar till att öka privata investeringar i kapitalvaror, infrastruktur eller forskning och utveckling. Syftet är att öka kapitalbildningen, produktiviteten och tillväxten samt i vissa fall skapa arbetstillfällen.

Sådana stimulansåtgärder kan innefatta skatteincitament såsom accelererad avskrivning eller investeringrabatter, direkta bidrag eller investeringsstöd, samt förenklingar i regler eller stöd för uppstart av investeringar.

I praktiken kan åtgärderna vara tidsbegränsade och riktade mot specifika sektorer, företagstorlekskategorier (till exempel små och medelstora företag) eller geografiska regioner.

Administrativt hanteras de vanligtvis av skattemyndigheter eller av myndigheter som ansvarar för industripolitik och regional utveckling; uppföljning och utvärdering sker genom analyser av investeringsnivåer, sysselsättning och produktivitetsutveckling samt kostnader för statskassan.

Effekterna av investeringsstimulansen kan vara blandade. På kort sikt kan de leda till högre investeringar, men utformningen avgör effekten, särskilt vilka investeringar som stöds och hur företagen ser ut långsiktigt. Kritik kan handla om snedvridningar i investeringsbeslut, risk för budgetbelastning och ineffektiv användning av medel. Begreppet används i flera länder och kan innefatta liknande verktyg under olika namn, såsom investeringsstöd eller avskrivningsregler.