instrumentkalibrering

Instrumentkalibrering är processen att bestämma eller verifiera sambandet mellan en mätingenhetens utsignal och en erkänd referensstandard. Syftet är att säkerställa att mätresultat är noggranna, reproducerbara och spårbara till internationella metrologiska ramverk, vilket underlättar jämförbarhet över tid och mellan olika enheter.

Kalibrering används för att uppfylla kvalitets-, säkerhets- och regleringskrav i industri, vård och laboratorier. Genom spårbarhet till SI-enheter via nationella metrologiinstitut säkerställs att mätningar är jämförbara och att uppgifter kan auktoriseras över tid och plats.

Processen omfattar planering av kalibreringen med krav och kalibreringsintervall, urval av relevanta referensstandarder, genomförande under specificerade miljöförhållanden, registrering av mätdata och jämförelse mot standarden, beräkning av mätosäkerhet och beslut om justering eller fri godkännande, samt dokumentation i ett kalibreringscertifikat.

Kalibrering kan utföras internt hos tillverkaren eller externt av ackrediterad laboratorium. Fieldkalibrering görs i driftmiljö, laboratoriekalibrering i kontrollerade förhållanden. Beroende på mätuppgift kan instrument justeras efter avvikelse eller endast dokumenteras; i vissa fall räcker spårbarhet utan åtgärd.

Kalibreringscertifikat innehåller instrumentidentitet, kalibreringsdatum,Applied metod, referensstandarder, miljöförhållanden, resultat, osäkerhetsbedömning, granskning och rekommenderat kalibreringsintervall. Dessa dokument stödjer spårbarhet och ansvarsfördelning.

Vanliga ramverk inkluderar ISO/IEC 17025 för laboratorier och kalibreringstjänster, ISO 10012 för mätning och kvalitetsledning, samt ISO 9001. I Sverige hanteras akreditering och konformitet av Swedac och andra nationella aktörer.