inloggningsinfrastruktur

Inloggningsinfrastruktur är den uppsättning system, tjänster och processer som möjliggör användarautentisering och kontroll av åtkomst till digitala resurser inom en organisation. Den kopplar samman identifiering, behörighetskontroll och sessionshantering över olika applikationer och plattformar.

Vanliga komponenter är identitetsleverantörer (IdP), resursleverantörer (SP), användarkataloger och auktorisationslogik, samt gränssnitt för registrering och återställning av användare. Provisioning och deprovisioning av konton samt hantering av grupper och behörigheter är centrala delar. Federated identity möjliggör inloggningar över olika domäner och tjänster.

Tekniker och protokoll som ofta används inkluderar SAML 2.0, OAuth 2.0, OpenID Connect, samt LDAP och Kerberos. Moderna lösningar lutar ofta mot OpenID Connect eller SAML för autentisering och OAuth för auktorisering. SCIM används för automatiserad användar provisioning mellan system.

Autentisering kan baseras på lösenord, men flerfaktorsautentisering (MFA), passwordless-metoder, biometriska faktorer eller hårdvarubaserade säkerhetsnycklar används allt oftare för bättre säkerhet.

Arkitekturen kan vara centraliserad i ett identitetslager, federerad med externa IdP:er eller drivas som en molntjänst (IDaaS). Valet påverkar flexibilitet, skalbarhet och latens. Provisioning enligt SCIM underlättar användarhantering över olika applikationer.

Säkerhet och efterlevnad är centrala. Dataskydd och hantering följer ofta GDPR, principen om minsta privilegium och krav på revision och spårbarhet. Loggning, övervakning och policyer för lösenord, sessioner och återställning av konton är vanligt.

Drift och förvaltning omfattar användarens livscykel, hög tillgänglighet, backup, incidentrespons och kontinuerlig risk- och leverantörsbedömning.