infektionsmarkörer

Infektionsmarkörer är biologiska parametrar som förändras vid infektion och andra inflammatoriska tillstånd och används för att stödja klinisk bedömning. De hjälper till att avgöra om en patient har en infektion, bedöma sjukdomens svårighetsgrad och följa behandlingssvar över tid.

Vanliga infektionmarkörer inkluderar akuta fasen-proteiner som C-reaktivt protein (CRP) och leverns hastighet av erytrocytsondering (ESR), samt ferritin. Proinflammatoriska cytokiner som interleukin-6 (IL-6) kan också vara förhöjda. En särskild markör som ofta används för att särskilja bakteriell från viralt infektion är prokalcitonin (PCT). Vita blodkroppar och differentialräkningen (t.ex. neutrofil ökning) används också som stöd i bedömningen. I vissa fall används även andra markörer, som laktat eller olika inflammationsmarkörer, beroende på klinisk bild.

Användning av infektionsmarkörer omfattar stöd för diagnos av bakteriell infektion, samexistens med inflammatoriska sjukdomar och sepsisrisk samt övervakning av behandlingssvar och antibiotikastyrning. De kan ge vägledning om när behandling bör påbörjas respektive avbrytas, särskilt i kombination med klinisk undersökning och bilddiagnostik.

Tolkning av markörer måste ske med försiktighet. Inga markörer är helt specifika; CRP och ESR kan förstoras vid icke-infektiösa inflammatoriska tillstånd, och ESR påverkas av ålder, anemi och graviditet. PCT är ofta mer specifik för bakteriell infektion men ger inte rättvisa i alla situationer. Markörernas värden varierar mellan individer och kan påverkas av comorbiditeter, immunstatus och tekniska faktorer. Seriala mätningar och trender ger oftare värdefull information än en enstaka siffra.