hörselnedsättningens

Hörselnedsättning är en nedsättning av hörseln som påverkar förmågan att uppfatta ljud och tala i vardagen. Tillståndet kan vara medfött eller förvärvat och klassificeras som sensorineural, konduktiv eller blandad hörselnedsättning. Hur mycket det påverkar kommunikationen varierar mellan individer och över tid.

Orsakerna är mångfacetterade. Medfödda faktorer och genetiska tillstånd kan ligga bakom tidig hörselnedsättning, medan åldrande, bullerexponering och infektioner ofta bidrar när störningen uppstår senare i livet. Läkemedel med ototoxisk effekt, trauma mot örat samt vissa sjukdomar kan också orsaka eller förvärra hörselnedsättning. Kliniska orsaker kan vara övergående eller permanent.

Diagnostik och klassificering görs vanligtvis med audiologiska tester. Ett standardiserat audiogram mäter hörselnivåer i decibel hörselnivå (dB HL) och används för att sätta nedsättningen i kategorier som lätt (ca 26–40 dB), måttlig (41–55 dB), måttligt svår (56–70 dB), svår (71–90 dB) och mycket svår/profund (>90 dB). Neonatal hörselScreening och regelbundna audiologiska bedömningar är viktiga för tidig upptäckt och uppföljning.

Behandling och stöd kan innefatta hörapparater för lätt till måttlig hörselnedsättning, benförankrade hörapparater (BAHA) eller cochleaimplantat vid allvarligare tillstånd. Rehabilitering inkluderar ljudträning, kommunikationsstöd, utbildning i teckenspråk eller andra alternativa metoder samt anpassningar i vardagsmiljöer för tillgänglighet.

Förebyggande åtgärder fokuserar på att skydda hörseln i bullriga miljöer, hantera öroninfektioner tidigt och följa medicinska rekommendationer vid riskmediciner. Tillgång till vård, informationsstöd och anpassningar är viktiga för livskvalitet och delaktighet.