hållbarhetsvetenskap

Hållbarhetsvetenskap är ett tvärvetenskapligt kunskapsområde som studerar samspelet mellan natur- och samhällssystem med syftet att förstå och främja hållbar utveckling. Fältet integrerar kunskap från naturvetenskap, samhällsvetenskap och humaniora för att analysera hur ekologiska gränser, social rättvisa och ekonomiska intressen påverkar varandra över tid.

Historiskt uppstod hållbarhetsvetenskap i kölvattnet av miljö- och utvecklingsdebatter under slutet av 1900-talet, bland annat från Brundtlandrapporten 1987 och senare arbetet med FN:s hållbarhetsmål. Det betonar transdisciplinär forskning och medborgar- eller stakeholderinvolvering samt ko-produktion av kunskap mellan forskare och praktiker.

Metoder och begrepp inkluderar systemtänkande, komplexitet, resiliens, adaptiv förvaltning, livscykelanalys, fotavtrycksberäkningar, planetära gränser och studier av socioekologiska system. Forskningspraxis är ofta territoriell och problemorienterad och kombinerar kvantitativa modeller, scenarioplanering och deltagande forskning med policyinriktade analyser. Indikatorer och övervakning används för att följa framsteg mot mål och jämföra alternativa politiska handlingar.

Områden som behandlas är klimatåtgärder, energi, markanvändning, vattenförvaltning, mat och hälsa, stadsutveckling, cirkulär ekonomi, biologisk mångfald och miljöstyrning samt miljörättvisa och rättvisa mellan generationer. Tillämpningar av hållbarhetsvetenskap är vanligt förekommande i policyutveckling, företagsstrategier, planering av städer och naturresursförvaltning.

Utmaningar inkluderar mångtydiga och osäkra framtidsutsikter, kompromisser mellan mål, kunskaps- och implementeringsgap, samt behov av starkare koppling mellan forskning och praxis.