hävdningen

Hävdningen är ett svenskt begrepp som beskriver handlingen att hävda, upprätthålla eller försvara en påstående, en position eller en rätt. Ordet hävdningen kommer från verbet hävda och det nominala suffixet -ningen. I allmänt språk används termen för att beteckna processen att göra gällande något eller att slå fast en uppfattning eller rätt.

Inom rättsväsendet används ibland hävdningen i koppling till hävd, ett begrepp som avser rätten att tillskansa sig eller upprätthålla en rätt genom långvarig och ostörd användning eller övning. Hävdningen av en rätt inträder när en person hävdar en rätt och söker erkännande eller skydd för denna rätt hos myndigheter eller domstolar. I praktiken kan detta gälla fastighetsrätt, servitut eller andra äldre brukade rättigheter. Bevisbördan fokuserar ofta på kontinuitet, öppenhet i bruket och brist på avbrott.

Hävdningen används också i en bredare, icke-juridisk mening: att hävda en idé, en politisk ståndpunkt eller en ståndpunkt i en debatt eller offentliga sammanhang.

I juridiska sammanhang regleras och begränsas hävdningen av lagstiftning och rättspraxis, inklusive krav på bevisning och tidsfrister som varierar mellan olika rättssystem. Praktiken för hävdning kan därför skilja sig mellan jurisdiktioner och beroende på vilken sorts rätt det gäller.