hydratiseringstal

Hydratiseringstal är det genomsnittliga antalet vattenmolekyler som direkt är bundna till en central atom eller jon i en hydratiserad miljö. Begreppet används inom kemi och geokemi för att beskriva hur vatten påverkar ett ämne genom solvation eller genom vatten som ingår i kristallstrukturer.

I lösningar betecknar hydratiseringstal oftast antalet vattenmolekyler i det första solvatationsskalet kring en metalljon, alltså koordinationsantalet för vatten som binder direkt till jonen. I fasta hydrater beskriver talet hur många vattenmolekyler som finns per formelenhet eller i kristallstrukturen och hör till hydratiseringsschemat i mineralet.

Hydratiseringstal bestäms experimentellt med metoder som neutron- eller röntgendiffraktion, EXAFS, IR- och NMR-spektroskopi, eller genom molekylär dynamik-simuleringar och termodynamiska modeller. Talet varierar beroende på temperatur, tryck, jonens storlek och laddning samt närvaro av andra ligander eller solvatationsmiljöer.

Betydelse och användning: hydratiseringstalet påverkar transportegenskaper, reaktivitet och stabilitet hos joner i lösning samt i hydratiserade kristaller. Det är centralt inom elektrolytutveckling, batteriteknik, geokemi och materialvetenskap där vattnets roll i solvation och kristallstruktur är viktig.