hjärnhinnor

Hjärnhinnor, eller meninges, är de täta hinnor som omger hjärnan och ryggmärgen. De består av tre sammanhängande lager: dura mater (den yttre, starka hinnan), arachnoidea (mittendelen) och pia mater (den innersta, mjuka hinnan som följer hjärnans yta). Dura mater har en yttre periostalt blad som fäster i skallbenet samt ett inre duralt blad. Mellan dura och arachnoidea ligger subduralutrymmet, och mellan arachnoidea och pia finns subarachnoidalutrymmet, som innehåller cerebrospinalvätska (CSF) och blodkärl. I subarachnoidalutrymmet finns även de större artärer som försörjer hjärnan samt de venösa sinusen.

Arachnoidea innehåller trabekler som förbinder den yttre arachnoidea med pia, och arachnoid villi/granulationer som projicerar i duran sinale och återför CSF till blodet. Pia mater följer hjärnans yta tätt och följer alla veck och fissurer. Tillsammans bildar hinnorna en skyddande och stötdämpande barriär och deltar i CSF-cirkulationen.

Funktioner: skydda centrala nervsystemet mekaniskt, bidra till att upprätthålla lämpligt intrakraniellt tryck och möjliggöra CSF-flöde samt näring och avlägsnande av avfallsprodukter från CNS.

Meningarna försörjs av meningeala artärer och dräneras till venösa sinus. Smärtsignalering från hinnorna kan orsaka huvudvärk. Kliniskt är meningit en infektion i hjärnhinnorna och kan vara bakterie-, virus- eller svamporsakad; tecken inkluderar feber, nackstelhet och förändrad medvetandegrad. Lumbarpunktion används för att analysera CSF. Subarachnoidalblödning och subduralblödning är allvarliga tillstånd som involverar hinnorna.