helikopterrotorer

Helikopterrotorer är de roterande vingarna som genererar lyft och möjliggör vertikal start, svävning och manövrering av helikoptrar. Den huvudsakliga rotorn, ofta placerad ovanför flygkroppen, producerar huvuddelen av lyftet. En störotor, vanligtvis en svansrotor, används för anti-torque och stabilisering. Vissa moderna helikoptrar använder alternativa anti-torque-system som koaxialrotorer eller fenestron, vilket kan bidra till lägre ljudnivå och bättre kontroll.

Huvudrotorerna kan vara av olika konstruktioner. Fully articulated-rotorer har blad fästa i en hubb med flera frihetsgrader, vilket tillåter flappning och komplex manövrering. Semi-rigid-rotorer använder färre leder och en teeter-funktion, medan rigid-rotorer saknar stora frihetsgrader och behåller bladvinklarna bättre under belastning. Antalet blad varierar vanligtvis mellan två och fyra och påverkar prestanda och vibrationer. Bladen tillverkas ofta av kompositmaterial eller metall och utformas med twist och profil för effektivitet.

Styrningen sker främst genom kollektivpitch, som ändrar bladens vinkel för alla blad samtidigt, och cyklisk pitch, som varierar vinkeln beroende på bladets position i rotationen för att förflytta rotorplanet och styra flygkroppen i önskad riktning. Vid motorbortfall kan helikoptern gå in i autorotation, där luften driver rotorn och gör det möjligt att landa kontrollerat utan motorkraft. Dessa funktioner kräver noggrant underhåll och korrekt balans av rotorbladen.

Underhåll och inspektion av helikopterrotorer är avgörande för flygsäkerheten. Regelbundna kontroller av bladbalans, spänningsnivåer, spårning och navens tillstånd utförs, liksom inspektion av hubbar och fästen. Materialval och konstruktion har utvecklats för att minska vibrationer, höja livslängd och sänka ljudnivå.