grundvattenflöde

Grundvattenflöde är rörelsen av vatten genom porösa bergarter och jordarter i jordskorpan, vanligen drivet av skillnader i hydraulisk huvud och därmed av vattenpotentialen. Flödet sker genom grundvattenzoner i olika geologiska lager, från övergödade till helt tät berggrund, och kan vara lokalt eller regionalt.

Flödets styrning regleras av Darcy’s lag, som beskriver hur mycket vatten som passerar genom en genomsläpplig massa per ytenhet och tid under ett hydrauliskt huvudgradient. Nyckelbegrepp är hydraulisk konduktivitet, som beror på materialets porositet och permeabilitet, samt vattnets densitet och dynamiska viskositet. Flödesriktning följer närmaste gradient i hydraulisk huvud, där skillnader i grundvattennivå eller tryck får vatten att röra sig från högre till lägre potential. Avgränsningar som akvifärer, akvifertäta skikt och geologiska strukturer ger olika flödesmönster och anisotropi.

Rekrytter och urladdning av grundvatten sker genom infiltration från markytan, recharge, och via sprickor eller porer som gör den underliggande bergarten till ett flödesmedium. Vatten kan avsättas i vattendrag, sjöar eller sprickor i berg, eller föras till skuggan av konstgjorda brunnar och sprängzoner som påverkar flödet. Flödet påverkas av klimat, markanvändning och mänsklig vattenanvändning.

Observation och modellering av grundvattenflöde används för vattenförsörjning, mark- och vattenkvalitet och miljöskydd. Metoder inkluderar mätningar i piezometrar och brunnar, pumpprov och spårning av klorner. Vanliga modeller bygger på grundvattenflödesekvationen och används för att bedöma flödesvägar, recharge och påverkan av pumpning och bevarandeåtgärder.