grundstationer

Grundstationer är markbaserade anläggningar som upprätthåller kommunikation mellan olika delar av ett telekommunikationsnät eller mellan jordsidan och rymden. Begreppet används särskilt inom rymdkommunikation där grundstationen motsvarar den markbaserade delen av en satellitlänk och kommunicerar med en satellit samt med användar- eller kontrollnätverk på jorden.

Inom rymdkommunikation utgör grundstationer ofta telemetri-, telekommando- och kontrollfunktioner (TT&C) samt nedladdning och vidarebefordring av nyttolastdata till användarsystem. Frekvensbanden varierar beroende av uppgift och satellit, exempelvis S-, X-, Ku- eller Ka-band. Länkarnas prestanda påverkas av antennstorlek och –riktning, RF-utrustning, modem och datahanteringssystem, samt nätverkskopplingar och tidreferenssystem.

Grundstationer består vanligtvis av en eller flera antenner (ofta parabolantenner som följer satelliten), radiofrekvensutrustning, datahanteringssystem, nätverkslänkar samt kraftförsörjning, kylsystem och beredskap för felhantering. Viktiga faktorer är placering, infrastruktur och redundans, som tillsammans möjliggör global kommunikation genom samverkande stationer.

Typer och användning: inom rymdkommunikation används termen grundstation oftast för den markbaserade delen av ett satellitsegments nätverk. Dessa stationer kan vara fasta anläggningar eller mobila/deployable för särskilda uppdrag. För andra telekommunikationssektorer används ofta begreppet basstation för närliggande nätverk.

Reglering och standarder: frekvensanvändning och tillstånd regleras av internationella organ som ITU, medan protokoll och datahantering inom rymdtelekommunikation följer CCSDS-standarder. Exempel på användningsområden inkluderar statliga rymdorganisationer, forskningsinstitut och kommersiella operatörer.

Se även: markbaserade kommunikationssystem, rymdsegment, telemetri och telekommando.