grannspråken

Grannspråken är ett begrepp inom språkforskningen som avser de språk som talas i angränsande länder eller regioner och som ofta står i nära kontakt med varandra genom historia, handel och kulturutbyte. Begreppet betonar hur geografisk närhet och långvarig språkkontakt kan påverka språkutveckling, status och bruk, till exempel genom lånord, liknande grammatiska drag och ömsesidig intelligibilitet i viss mån.

Exempel på grannspråk i Norden är svenska, norska och danska, som tillhör samma germanska gren och delar mycket av ordförråd, syntax och uttal. I Finland är svenska och finska närmast grannspråk ur ett sociolingvistiskt perspektiv; den samiska språkfamiljen utgör också en del av det nordiska språklandskapet. Grannspråken varierar beroende på geografi och historia och kan påverka utbildning, medier och offentlig kommunikation.

Användningen av begreppet grannspråk är viktigt i språkpolitik och utbildning eftersom den ofta påverkar beslut om tvåspråkiga skolor, officiell språkstatus och språkplanering i gränszoner. Inom lingvistik studeras grannspråken för att förstå ömsesidig intelligibilitet, språkkontakt, lånord samt likheter och skillnader i syntax och fonologi mellan närbesläktade språk.