giltighetsförutsättningar

Giltighetsförutsättningar är de rättsliga villkor som måste vara uppfyllda för att en rättsakt, ett avtal eller en rättsregel ska få rättsverkan och därmed anses giltig. Begreppet används främst inom civilrätt, förvaltningsrätt och offentlig upphandling. Om dessa förutsättningar inte är uppfyllda kan aktens giltighet ifrågasättas, och i vissa fall kan akten ogiltigförklaras eller förlora sin rättsverkan.

Vanliga giltighetsförutsättningar varierar mellan rättsområden men gemensamt är att den som vidtar en rättsakt måste ha behörighet. Vidare krävs ofta att samtycket är frivilligt och informerat, att föremålet är lagligt och möjligt, samt att formella krav uppfylls (såsom skriftlighet, underskrift, registrering eller annan föreskriven form) enligt tillämplig lagstiftning. Vissa aktörer och sammanhang kräver dessutom särskild myndighetsbehörighet eller offentligrättslig legitimation.

Giltighetsförutsättningar kan brytas av faktorer som gör att aktens innehåll blir otillåtet eller omständigheterna kring aktens tillkomst bryter mot gällande regler. I sådana fall kan akten bli ogiltigförklarad, delvis ogiltig eller behöva rättas till. I praktiken innebär detta att bedömningen av giltigheten ofta kräver rättslig tolkning av både materiella krav (vad som gör innehållet lagligt och ändamålsenligt) och formella krav (hur och av vem aktens handling ska vidtas).

Sammanfattningsvis utgör giltighetsförutsättningar en central struktur för att bedöma när rättsakter får rättsverkan och hur deras rättsverkningar kan påverkas vid avvikelse.