förändringslogik

Förändringslogik är en teoretisk ram för att beskriva och analysera hur tillstånd hos ett system förändras över tid. Den används inom formella metoder, artificiell intelligens och systemteknik för att modellera hur handlingar och händelser påverkar ett system.

I studier av förändringslogik ingår ofta begrepp som tillstånd, åtgärder/aktiviteter och övergångar mellan tillstånd. Logiken kan bygga på temporala logiker (såsom LTL och CTL) eller dynamiska logiker där man anger vilka effekter en åtgärd har. Det finns också icke-tidsbaserade synsätt som situation calculus för att beskriva hur världen förändras när handlingar utförs.

Syftet är att kunna resonera om möjliga framtida scenarier, säkerställa tidsmässiga egenskaper över tid och stödja automatisk planering, modellkontroll och programvaruuppdateringar.

Bland centrala konstruktioner finns tillstånd, händelser, övergångsrelationer samt förutsättningar och effekter. Logiken kan vara monotont eller icke-monotont beroende på hur ny kunskap påverkar tidigare antaganden.

Användningsexempel: i modellkontroll kan förändringslogik användas för att verifiera att ett system aldrig når ett felaktigt tillstånd trots olika händelser; i automatiserad planering kan den hjälpa till att hitta en sekvens av åtgärder som uppnår ett mål.

Begränsningar inkluderar ökad komplexitet och beslutbarhetsproblem i mer uttrycksfulla varianter, vilket kräver förenklingar eller begränsningar av de logiska språken.

Se även temporär logik, dynamisk logik, situation calculus och modellkontroll.