försörjningsnät

For­sörjnings­nät är ett nätverk av fysiska system och organisatoriska strukturer som säkerställer att samhällsviktiga varor och tjänster når hushåll och företag. Begreppet används främst om nätverk som förser energi, vatten och kommunikation, men det omfattar ofta även transporter och livsmedelsförsörjning. Centrala delar är elnätet (produktion till konsument, inklusive stamnäts- och distributionsnät), gas- och fjärrvärmenät, vatten- och avloppsnät samt telekommunikations- och bredbandsinfrastruktur. Nätet är vanligtvis geografiskt spritt och byggt för hög tillförlitlighet, redundans och snabb återställning vid störningar.

Driften av försörjningsnät sker genom ett samspel mellan producenter, nätinnehavare och systemansvariga. Nätens funktioner styrs av tekniska standarder och marknadsregleringar som syftar till säkra och kostnadseffektiva leveranser. I Sverige övervakas och regleras olika delar av nätet av relevanta myndigheter och marknadsaktörer; stamnät och överföring inom elsektorn hanteras av transmissionsoperatörer och statliga myndigheter, medan vatten- och avloppsnäten ofta ägs och driftas av kommunala eller regionala aktörer. Kommunikationsnäten regleras av telekommunikationsmyndigheter och beroende av bredbandsoperatörer.

Styrkan i försörjningsnäten bygger på redundans, förebyggande underhåll och kontinuerlig uppgradering av infrastruktur samt samarbete mellan olika aktörer. Relevanta utmaningar inkluderar klimatförändringar, åldrande infrastruktur, cyberhot och ökade krav på resiliens samt hur olika nät påverkar varandra genom beroenden. Försörjningsnät spelar därmed en central roll för samhällets funktionsförmåga och krishantering.