förbränningsprocess

Förbränningsprocessen är en kemisk reaktion där ett bränsle reagerar med en oxidant, oftast syre i luften. Reaktionen avger energi i form av värme och ofta ljus och kan ske i gasfas (flamma) eller i vätske- eller fast fas i kontakt med syre. Förbränningen kräver vanligtvis en viss initial energi för att starta reaktionen samt en lämplig blandning mellan bränsle och oxidant och en temperatur som övervinner aktiveringsenergin.

Fullständig förbränning producerar främst koldioxid och vatten. Vid ofullständig förbränning, som kan uppstå vid otillräcklig syretillförsel, lägre temperatur eller snabb förbränningshastighet, bildas bland annat kolmonoxid, olika kolväten och sot. Utgångspunkten för hur förbränningen går är blandningens stoikiometri (förhållandet mellan bränsle och syre) samt temperatur, tryck och närvaro av katalysatorer och föroreningar.

Användningar finns inom motorer, uppvärmning och industriell energiomvandling. Styrning av processen sker genom reglering av bränsle- och luftflöde, temperatur och tiden för förbränning, samt ventilation och tändning. Målet är att uppnå hög verkningsgrad och samtidigt begränsa utsläpp av kolmonoxid, olika kolväten, NOx och partiklar.

Miljöaspekter spelar en viktig roll i modern teknik, där reglering av utsläpp och optimering av bränsleeffektivitet utgör centrala mål. Förbränningsforskning syftar till att förstå reaktionsmekanismer och att utveckla tekniker som minskar negativ miljöpåverkan.