färgkoding

Färgkoding är ett kommunikationssystem där färger används för att representera information, värden eller kategorier. Systemet används för att läsa av värden snabbt och utan text, och finns inom många områden som elektronik, elinstallationer, kabelmarkering, industriell automation och läkemedelshantering. Färgkoder kan ange numeriska värden, mått, toleranser, avstånd eller status.

Inom elektronik är färgkodning mest känd för resistorer. De vanligaste koderna är fyra- och fembandskod. De färger som används motsvarar siffror 0–9, och banden har olika roller beroende på position: de två eller tre första banden är signifikanta siffror, nästa band är multiplikator, och det sista bandet anger tolerans. Exempel: brun-svart-röd-guld tolkar som 1-0 ×100 = 1000 Ω med 5% tolerans. Andra varianter inkluderar tre signifikanta siffror i fembandskod och olika toleranser.

Utanför elektronik används färgkoder för kabel- och ledningsmarkering, maskindelar och säkerhetsskyltar. I elinstallationer följer många länder internationella standarder, till exempel IEC och ANSI/IEEE, men regionala variationer förekommer. Tolkningen av färgerna kan också förändras mellan branschområden och generationer, vilket gör tydlig dokumentation och gemensam terminologi viktig.

Färgkodingens syfte är att öka tydlighet och felminimering genom visuell snabbavläsning, men den kräver konsekvent användning och uppdaterad dokumentation för att fungera över tid.