funktionsförmågor

Funktionsförmågor är ett begrepp som används inom vård, rehabilitering och samhällsplanering för att beskriva en persons förmåga att utföra uppgifter och delta i vardagslivet, arbetet och samhällssammanhang. Begreppet omfattar flera dimensioner, där fysiska funktioner som rörelse och uthållighet, kognitiva funktioner som uppmärksamhet och problemlösning, kommunikation samt psykosociala färdigheter kan påverka möjligheten att klara aktiviteter.

Man skiljer ofta mellan kapacitet och utförande. Kapacitet avser vad en person teoretiskt kan göra under optimala förhållanden eller i en kontrollerad miljö, medan utförande avser vad personen faktiskt gör i vardagen. Inom internationell klassifikation används liknande begrepp ofta under rubrikerna kapacitet/aktivitetsförmåga och delaktighet, samt miljöfaktorer som kan underlätta eller hindra.

Funktionsförmågor kopplas till olika vardagsområden som ADL (av dagliga livets aktiviteter), IADL (instrumentella aktiviteter), fysisk funktion, kognition, kommunikation, arbete och fritid. Bedömningen av funktionsförmågor sker vanligtvis med strukturerade instrument och klinisk bedömning, ofta kombinerat med information om miljö och stödbehov. Vanliga verktyg är exempelvis uppgifter om vardagliga aktiviteter, samt standardiserade mått som FIM, Barthel, WHODAS 2.0 eller COPM, som vill fånga kapacitet, funktion och upplevd delaktighet.

Betydelsen av att kartlägga funktionsförmågor ligger i planering av vård, rehabilitering och stödåtgärder, inklusive anpassningar i bostad, arbetsmiljö och assistansmedel. Förändringar i funktionsförmåga är oftast dynamiska och beroende av hälsa, ålder, miljö och behandlingar, vilket kräver individuell uppföljning och målbaserad planering.