fröskikt

Fröskiktet är den skyddande yttre delen av ett frö och bildas från det yttre inlagret av fröanlagen efter befruktningen. I svenska växtbiologiska sammanhang används ofta termen fröskal eller testa som synonymt med fröskiktet. Fröskiktet är vanligtvis uppbyggt av flera skikt och kan variera mycket mellan arter; i många fall består det av ett yttre epidermislager och ibland inre stödjande skikt som sclerenchyma eller parenkym. Hos mognade frön kan fröskiktet bli hårt, färgat eller vaxartat, men i andra arter är det tunnt och mjukt.

Fröskiktets främsta uppgift är skydd. Det skyddar embryot och näringsvävnaden mot mekanisk skada, uttorkning och angrepp av patogener. Det fungerar också som en reglerande barriär för vatten och gaser som påverkar fröets vilande tillstånd och groning. Genom kemiska inhibitorer eller genom sin genomsläpplighet kan fröskiktet bidra till dormans, vilket försätter groningen tills rätt miljöförhållanden råder.

Det finns stor variation i fröskiktets egenskaper mellan olika växter. Tjocka, hårda fröskal förekommer hos många nötter och baljväxter och ger långvarigt skydd och hållbarhet. Hos andra arter är fröskiktet tunt och sprött och kräver inte särskild bearbetning för groning. Färg, textur och struktur på fröskiktet kan också påverka hur fröet hanteras i jordbruk, lagring och livsmedelsbearbetning samt hur det sprids via djur eller miljön.