framhjulsdrivna

Framhjulsdrivna fordon är fordon där kraften från motorn överförs till framhjulen. Denna drivlina är vanligt förekommande i personbilar och lätta kommersiella fordon och kännetecknas av att framhjulen utgör drivhjulen medan bakaxeln oftast fungerar som stöd. I moderna bilar är motorn ofta placerad transversalt och kopplad till en framaxel via en transaxel, vilket förenklar konstruktionen och ger bättre utnyttjande av utrymmet.

Fördelar med framhjulsdrivna fordon inkluderar bättre utrymmeseffektivitet, lägre tillverkningskostnader och ofta förbättrat drag i våta eller snöiga förhållanden tack vare större vikt över framhjulen. Den enklare drivlinan bidrar även till god bränsleeffektivitet och lägre däckslitage i vardaglig körning.

Nackdelar: frontaxeln bär större vikt vilket kan leda till understyrning i kurvor och torque steer vid kraftig acceleration. Körupplevelsen kan vara mindre sportig jämfört med bakhjulsdrivna eller fyrhjulsdrivna system, särskilt vid höga krav på precision i kurvor. I vissa fall krävs avancerade chassituning och styrsystem för att motverka dessa effekter.

Historik och användning: Framhjulsdrivna konstruktioner blev massproducerade under 1900-talets första hälft och blev särskilt dominerande i europeiska och japanska personbilar från 1950-talet och framåt. Idag är FWD mycket vanligt i nya bilar, särskilt små- och medelstora hatchbacks samt många SUV- och crossover-modeller, där enkel drivlina och gott utrymme väger tungt.