fyrhjulsdrivna

Fyrhjulsdrivna, eller fyrhjulsdrift, avser ett drivsystem där kraften från motorn kan fördelas till samtliga fyra hjul. Begreppet används ofta som synonym till allhjulsdrift (AWD) eller fyra hjulen drivna. I praktiken används termen framför allt för fordon som behöver extra dragkraft i terräng eller på hala vägar, medan vissa personbilar erbjuder AWD som standard för vardaglig körning.

Så fungerar systemet vanligtvis. Kraften fördelas mellan fram- och bakaxel via en transferkåpa eller liknande mekanism. Många system använder en differential mellan axlarna eller en mellanaxeldifferential samt olika kopplingar eller låsningar. Detta gör att fordonet kan låta fram- och bakhjulen rotera med olika hastigheter när det behövs, till exempel vid kurvtagning eller när markgreppet förändras.

Systemtyper. Man talar ofta om delvis kopplade (part-time) 4WD och permanent eller automatiskt AWD. Part-time-systemet används i situ­sions­baserad körning och kräver ibland manuell aktivering eller låsning av vissa komponenter. Permanent AWD använder ett centerdifferential eller en låsbar koppling som tillåter olika hjulhastigheter och förbättrar väggreppet utan aktiv åtgärd från föraren. Modern teknik inkluderar elektronisk kontroll, samt system som använder olika typer av kopplingar som viscous, Torsen eller lamellkopplingar.

Fördelar och nackdelar. Fyrhjulsdrift ger bättre dragkraft på snö, is, lera eller terräng och kan öka stabiliteten under uppstart och acceleration. Nackdelarna inkluderar ökad vikt, högre bränsleförbrukning och större mekanisk komplexitet, vilket kan leda till högre underhållsbehov.

I Sverige är fyrhjulsdrivna fordon vanliga inom SUV- och terrängsegmentet samt bland vinterkörningsfordon, där systemet bidrar till ökat grepp och körkomfort under svåra vägförhållanden.