fotokonduktansmätningar

Fotokonduktansmätningar, även känd som fotokonduktivitetsmätningar, är en teknik som används för att studera hur materialets elektriska ledningsförmåga förändras när det belyses. När ett material absorberar fotoner med tillräcklig energi, kan elektroner exciteras till högre energinivåer, vilket ökar antalet fria laddningsbärare i materialet. Denna ökning av laddningsbärare leder till en minskning av materialets elektriska motstånd, eller med andra ord, en ökning av dess konduktans.

Mätningen involverar vanligtvis att applicera en elektrisk spänning över ett prov av materialet och mäta den resulterande strömmen. När materialet belyses med en ljuskälla, observeras en förändring i strömmen, vilket direkt återspeglar förändringen i konduktansen. Frekvensen, intensiteten och spektrala sammansättningen av ljuset kan varieras för att ge detaljerad information om materialets elektroniska egenskaper.

Denna teknik är särskilt användbar för att karakterisera halvledarmaterial, där fotokonduktansen är en central egenskap. Den används inom en rad olika områden, inklusive forskning om solceller, fotodetektorer, ljusemitterande dioder (LED) och andra optoelektroniska enheter. Genom att analysera fotokonduktansresponsen kan man få insikt i materialets bandgap, livslängd för minoritetsladdningsbärare och närvaron av defekter. Det är en icke-destruktiv metod som ger värdefull information om hur ljus interagerar med material på en elektronisk nivå.