fossilskallar

Fossilskallar är fossiliserade kranier från utdöda arter och utgör en viktig del av fyndmaterialet inom vertebrate paleontologi. De bär på detaljerad information om huvudets anatomi, inklusive benstrukturen kring hjärnan, sinnesorganen och tuggmusklernas fästen. Eftersom skallen ofta bevaras i sin helhet eller i stora delar, kan forskare få inblick i relationer mellan olika grupper och i hur deras huvudfunktioner utvecklades över tid.

Bevaringsförhållanden och taphonomi påverkar vad som går att studera i fossilskallar. Skallar bevaras vanligtvis genom mineralisering eller fossil berättarens i sedimentet, och mjuka vävnader lämnas sällan kvar. Vissa miljöer främjar särskilt bevarandet av kraniet, medan andra skallar bevaras i fragment eller går förlorade genom erosion och transport. Skallefynd kan därför återspegla både biologiska egenskaper och taphonomiska rekonstruktioner.

Vad som kan läras av fossilskallar inkluderar cranial anatomi, tanduppsättning och käkfunktion som speglar diet, samt storlek och form på hjärnans och sinnesorganens strukturer när endocasts används. Modern teknik som CT-scanning och 3D-rekonstruktioner möjliggör studier av skallets inre hålrum och relationer utan att skada skelettet. Endast med kompletterande fynd av andra delar av skelettet och kontexten i berggrunden kan forskare bygga heltäckande livsöden för de arter som lämnat fossilskallar efter sig.

Fossilskallar utgör en central källa till kunskap om evolution, systematik och ekologi hos utdöda djur, särskilt bland dinosaurier och tidiga däggdjur samt deras närbesläktade grupper.