fordonsutsläpp

Fordonsutsläpp avser utsläpp som uppstår när vägfordon används och består huvudsakligen av avgaser från förbränning samt delar av slitage från däck, bromsar och vägunderlag. De viktigaste ämnena är koldioxid (CO2), som bidrar till klimatförändringar; kolväten och koloxid (CO); kväveoxider (NOx), som påverkar luftkvaliteten; samt partiklar (PM2.5 och PM10) och flyktiga organiska föreningar (VOC). Icke-exhaust emissions, särskilt däck-, broms- och vägslitage, har blivit alltmer uppmärksammade som bidrag till urban luftförorening.

Transportsektorn står ofta för en betydande del av ett lands fordonsutsläpp, med särskilt stor påverkan på luftkvaliteten i tätorter. Utsläppen har konsekvenser för klimat, hälsa och miljö, och hemtar sin politiska uppmärksamhet i mål och regleringar på internationell, regional och nationell nivå.

Reglering och standarder utformas för att minska utsläpp från nya fordon och därigenom minska hela fordonsflottans inverkan över tid. Inom EU används Euro-normer för avgaser och koldioxidmål för nya bilar och lätta lastbilar; WLTP har ersatt äldre tester för bättre spegling av verkliga körförhållanden och real-world driving emissions (RDE) tester används för att bedöma utsläpp under faktiska körförhållanden. Nationella åtgärder kan komplettera med miljözoner, avgifter eller andra styrmedel.

Mitttiga vägar till reduktion inkluderar elektrifiering av fordonsflottan, användning av alternativa bränslen, ökad energieffektivitet och investeringar i kollektivtrafik samt gång och cykelinfrastruktur. Teknisk forskning kring batterier, bränsleceller och syntetiska bränslen syftar till längre sikt minska utsläppen även för konventionella fordon.

Framtiden för fordonsutsläpp beror på kombinationen av teknik, politik och förändrade transportvanor.