flödescytometribaserade

Ett flödescytometer är ett instrument som används inom biomedicin och forskning för att mäta fysiska och kemiska egenskaper hos enstaka celler eller partiklar i en vätskeström när de passerar genom ett ljusfält. Cellerna förs i en vätskeström som är smal nog att möjliggöra analys av en cell i taget. Ljuset från en laser belyser cellerna och de utsända signalerna samlas in av detektorer för vidare analys.

Principen bygger på hydrodynamisk fokusering av provet så att cellerna passerar i en enda fil genom laserstrålen. Ljus som passerar cellen sprids (forward scatter) och kommer ut i olika riktningar (side scatter), vilka ger information om cellstorlek och inre granlighet. Fluoroförer som är bundna till antikroppar eller andra labels exciteras av lasern och avger ljus som fångas upp av fotomultiplikatorer via lämpliga filter. Olika kanaler mäter olika fluorescenssignaler, så att flera markörer kan analyseras samtidigt. Kompilering av signalerna ger multiparametrisk data, ofta representerad i dot plots eller histogram.

Användningar inkluderar immunofenotypning av blod- och benmärgsprover, cellcykelanalys, DNA-innehåll, apoptos, mikrobiell identifiering och kvalitetssäkring av cellförsörjningsprocesser. Data lagras vanligtvis i FCS-format och analyseras med programvara som möjliggör gating, compensation för spektral överlappning och klustring.

Flödescytometrar kan även sortera celler baserat på deras signaler i en process som kallas FACS (fluorescence-activated cell sorting). Instrumentens historia går tillbaka till 1960-talet med Mack Fulwyler och 1970-talet med utvecklingen av FACS av Herzenberg och medarbetare. Begränsningar inkluderar krav på enstaka celler i suspension, behov av fluorofor och compensation, kostnad och operatörsberoende. Modern utrustning kombinerar ofta flera laserlinjer, fler detektorer och avancerad mjukvara.