fibrintrådar

Fibrintrådar, eller fibrinsträngar, är de fibrösa trådar som bildar den strukturella basen i en blodpropp. De uppkommer när fibrinogen omvandlas till fibrin av enzymet trombin i koagulationskaskaden under hemostasen.

Vid koagulationen klyvs fibrinogen av trombin, vilket frigör fibrinopeptiderna A och B och bildar fibrinmonomerer. Dessa monomerer polymeriserar genom så kallade knob-and-hole-interaktioner (knob A till hole A och knob B till hole B) och bildar protofibriller som senare genom lateral aggregation bildar tjockare fibrösa strängar. Kalciumjoner och faktor XIIIa bidrar till korslänkning av fibrinet, vilket gör nätverket stabilt.

Fibrintrådarna bildar ett tre-dimensionellt nätverk som fångar blodplättar, röda och vita blodkroppar samt andra celler, och därigenom bidrar till att stoppa blödningen. Nätverket ger mekanisk stabilitet åt proppen och bestämmer dess egenskaper, såsom styvhet och motstånd mot töjning.

Fibrintrådar regleras av fibrinolysen, där plasmin bryter ner fibrin till nedbrytningsprodukter som D-dimer. Plasmin bildas från plasminogen under påverkan av tPA eller uPA, vilket gör att blodproppen upplöses när läkningsprocessen går vidare.

Kliniskt är nätverkets egenskaper viktiga: onormal fibrindning kan bidra till trombosbildning, medan brist på fibrin eller defekter i koagulationssystemet ökar blödningsrisken. Diagnostiska tester kan undersöka fibrinnätverkets omsättning och nedbrytning, bland annat genom att mäta fibrinrelaterade produkter och D-dimer.