felkalibreringen

Felkalibrering refererar till ett fel i en mätutrustnings kalibrering som gör att instrumentets utslag systematiskt avviker från det sanna värdet. Det innebär att mätningarna blir biaserade och inte speglar verkliga förhållanden, vilket kan få konsekvenser för kvalitet, beslutsunderlag och säkerhet i olika tillämpningar. Felkalibrering kan uppstå när kalibreringen inte följer standardiserade metoder, när referensstandarder saknar adekvat spårbarhet, eller när utrustningen förändras över tid på grund av miljöförhållanden, åldrande, eller mjukvaruändringar.

Orsakerna inkluderar användning av felaktiga eller otillräckligt spårbara referensvärden, brister i kalibreringsprocedurer, temperaturomgivna eller fuktiga miljöförhållanden, mekaniskt slitage, timeout eller felaktiga justeringar vid kalibrering samt felaktig databehandling eller programvara. Dessa faktorer kan bidra till systematiska skillnader mellan instrumentets utsignal och det faktiska värdet.

Konsekvenserna av felkalibrering varierar men kan vara betydande, inklusive felaktiga processparametrar, kvalitetsproblem, ekonomiska kostnader och, i kritiska system, säkerhetsrisker. För att motverka felkalibrering används spårbar kalibrering mot erkända standarder, regelbunden övervakning av måtten och kontrollkartor samt rapportering av mätosäkerhet.

Åtgärderna innefattar kalibrering med korrekt referens, dokumenterad spårbarhet till internationella standarder (till exempel ISO/IEC 17025), användning av redundanta mätningar och kontinuerlig övervakning av utrustningens prestanda. Utbildning, tydliga procedurer och god dokumentation är också centrala för att förebygga och upptäcka felkalibrering i tid.