fartygsnavigering

Fartygsnavigering är processen att planera, övervaka och genomföra färder med fartyg så att de når sin destination på ett säkert och effektivt sätt. Den omfattar ruttval, fart och tidplan, positionering, riskbedömning och användning av navigationshjälpmedel. En korrekt fartygsnavigering kräver kontinuerlig uppmärksamhet på maritima regler samt kommunikation med myndigheter och annan fartygstrafik.

Historiskt har navigering varit beroende av sol, stjärnor, sjökort och magnetkompass. Idag dominerar GNSS-baserad navigation och elektroniska sjökort (ECDIS), radar, AIS och automatiska styrsystem. Trots tekniska framsteg används ofta en kombination av moderna system och traditionella metoder som visuella referenser och manuell färdvägskontroll, särskilt i hamnar, nära kuster eller i dåligt väder.

Grundläggande metoder inkluderar positionering med sjökort och fixpunkter, avstånds- och riktningsuppgifter, samt död räkning där man beräknar positionen utifrån tidigare känd position, kurs och fart. Vanliga navigationshjälpmedel är sjökort, ECDIS, radar, AIS, gyrokompass och autopilot. Färder planeras i förväg med en färdplan och uppdateras kontinuerligt efter behov.

Säkerhet och regelverk betonas av internationella och nationella regler som COLREGs (kollisionförebyggande regler), SOLAS och IMO-standarder. Under färd kommuniceras med sjöfartsmyndigheter och andra fartyg genom radiokommunikation och trafikinformation som gör att man kan undvika kollisioner och anpassa fart och kurs i skiftande förhållanden.