faroklassningar

Faroklassningar är processen att identifiera och kategorisera faror kopplade till kemiska ämnen och blandningar. Genom faroklassningar kommuniceras risker till de som hanterar produkterna och ligger till grund för skyltning, säkerhetsdatablad (SDS) och reglering. Klassningen kan omfatta fysiska faror (t.ex. explosivitet, brandfarlighet), hälsofaror (till exempel akut toxicitet, hud- eller luftvägsreaktioner) samt miljöfaror.

I praktiken används internationella och regionala system, främst Globally Harmonized System (GHS) och EU:s CLP-förordning. Klassningen bygger på tillgängliga data från tester, bedömningar av liknande ämnen (read-across) och vikt av bevis. Vid osäkerhet dokumenteras det och uppdateringar görs när ny information blir tillgänglig. Klassningen överförs till etikettstext, varningsfraser och säkerhetsdatabladets innehåll.

Reglerna reglerar hur faror kommuniceras på marknaden. Inom EU är CLP-systemet harmoniserat under ECHA:s överinseende, medan nationella myndigheter, såsom Kemikalieinspektionen (KEMI) i Sverige, ansvarar för implementering och tillsyn. När ett ämne eller en blandning klassificeras enligt CLP ska etiketter och SDS uppdateras så att konsumenter och arbetsgivare kan vidta lämpliga försiktighetsåtgärder. Den svenska terminologin speglar GHS-kategorierna och de svenska varningsfraserna och försiktighetsfraserna (H- och P-satser).

Faroklassningar är därmed dynamiska och uppdateras när ny vetenskaplig kunskap blir tillgänglig, vilket kräver dokumentation och kommunikation genom leverantörskedjan och arbetsplatser.