förstoringsglas

Förstoringsglas, eller förstoringslins, är ett handhållet optiskt verktyg som används för att avbilda små detaljer i förstorad form. Det består oftast av en enkel konvex lins som är monterad i en ram eller i ett handtag. När objektet placeras inom brännvidden bildar linsen en förstorad bild som uppfattas som större än verkligheten.

Tillgänglig förstoring varierar vanligtvis mellan cirka 2x och 10x, men vissa modeller når ännu högre. Hur mycket som uppnås beror på linsens brännvidd: en kortare brännvidd ger större förstoring. Kvaliteten på linsen, materialet (glas eller plast, oftast akryl) och ytbehandlingen påverkar bildens skärpa och färgåtergivning.

Modellerna varierar i konstruktion. Enkla modeller består av en lins i en ram; det finns även vikbara fickmodeller och specialiserade lup-lups som används av juvelerare. Vissa förstoringsglas har inbyggd belysning med LED-lampor för bättre sikt i svagt ljus. Användningen kräver att man håller linsen nära ögat och placerar objektet inom brännvidden för en tydlig virtuell bild. För hantverksarbete kan ett stöd eller ett stativ vara praktiskt.

Historik: Förstoringsglas har använts i olika kulturer långt före vår tid, men den europeiska utvecklingen tog fart under medeltiden. Enligt traditionen beskrev Roger Bacon omkring 1260 användningen av konvexa linser för förstoring. Under följande århundraden utvecklades olika modeller och material, och förstoringsglas blev ett vanligt hjälpmedel inom läsning, hantverk och professionell inspektion.