förlitlighet

Förlitlighet beskriver hur sannolikt det är att en funktion eller en komponent uppfyller sin avsedda funktion under angivna förhållanden och under en bestämd tidsperiod utan att misslyckas. Begreppet används inom teknologi, produktion och forskning och omfattar också relaterade områden som tillförlitlighet, tillgänglighet och underhållbarhet. I praktiken handlar förlitlighet om hur robust en produkt eller ett system är mot fel och hur väl det presterar över tid under varierande miljöförhållanden.

Inom ingenjörsvetenskapen används ofta mått som medeltid mellan fel (MTBF), felrater, tillgänglighet (uptime) och underhållbarhet. En kontinuitet i funktion över tid betecknas genom en reliabilitetsfunktion R(t) = P(T > t), där T är tiden till första fel. Vanliga metoder för att bedöma och förbättra förlitlighet inkluderar reliabilitetstest, livslädesprognoser, felsannolikhetsanalyser och underhållsstrategier som reliabilitetscentrerat underhåll. Vetenskapliga modeller som Weibull- eller exponentialfördelningar används för att beskriva hur sannolikheten för fel förändras med tiden och belastningen.

Inom samhälls- och beteendevetenskaper används förlitlighet också i samband med mätinstrument. Här avses ofta stabilitet och konsistens i mätresultat, till exempel test–retest-reliabilitet, interbedömare-reliabilitet och intern konsistens (till exempel Cronbachs alfa). Dessa former av förlitlighet fokuserar på hur rimligt och återkallelsesbart ett mätverktyg är snarare än teknisk funktionssäkerhet.

Praktiskt syftar arbete med förlitlighet till att förebygga fel, minska risker och optimera livslängd och kostnad. Det innebär ofta kravhantering, design för testbarhet, redundans, kvalitetssystem och kontinuerlig utvärdering under produktens hela livscykel.