födelsen

Födelsen är processen då en ny individ blir till och träder in i världen. Hos människor sker födelsen vanligtvis efter graviditetens tre faser: öppning av cervix genom kontraktioner, själva födelsen genom födelsekanalen och placentans utträde (efterbörd).

Under graviditeten utvecklas barnet i livmodern. När födseln närmar sig ökar hormonnivåerna, särskilt oxytocin, som reglerar kontraktioner och cervixutvidgning. Barnet leds genom cervix och vagina och föds oftast med huvudet först. Efter barnet följer placentan ut och navelsträngen klipps.

Födelsen kan ske termins (vanligtvis mellan vecka 37 och 42) eller preterm. Komplikationer kan kräva medicinska ingrepp såsom kejsarsnitt, sugklocka eller vakuumextraktion; fostrets hälsa övervakas under processen. Födselns vård ges av obstetriker, barnmorska eller annan utbildad personal för att stödja både mor och barn.

Efter födelsen görs ofta en snabb bedömning av barnet, exempelvis Apgar-poäng, och det första omhändertagandet fokuserar på andning, temperatur och näring. Moderns återhämtning följer sjukhusrutiner och uppföljningar. Födelsen registreras hos myndigheterna och barnet får i regel ett personnummer; föräldrar kan också få ett födelsebevis som dokument. Amning och vaccination följer ofta i den närmaste vårdkedjan.

Kulturellt och religiöst kan födelsen ha stor betydelse. Många samhällen firar födelsedatumet, ger namn och utför namngivningsritualer eller andra ceremonier, och födelsen påverkas av traditioner kring familjens sammansättning och barnets registrering i samhället.