exportorienterad

Exportorienterad beskriver en ekonomisk inriktning eller företagsprofil som är starkt avhängig av produktion av varor och tjänster som säljs på utländska marknader. En exportorienterad ekonomi prioriterar konkurrenskraft, priselasticitet och integration i internationella värdekedjor snarare än den inhemska efterfrågan.

Begreppet används särskilt inom utvecklingsekonomi och handelspolitik. Det står i kontrast till importsubstitutionspolitik (ISI) där fokus ligger på att ersätta import med inhemsk produktion. I ekonomisk teori och praktik hör exportorienterad till begreppet exportledd tillväxt (export-led growth) och exportorienterad industrialisering (EOI).

Historiskt är EOI starkt förknippat med Östasien under 1960–1990-talen; länder som Sydkorea, Taiwan och Singapore byggde sin snabba tillväxt genom att först utveckla konkurrenskraftiga exportsektorer, ofta med stöd av exportfrämjande politik, utbildning och infrastruktur. Efterkrigstidens framväxande ekonomier har varit föremål för analys av hur öppna handelsregimer och deltagande i globala värdekedjor påverkar tillväxt, sysselsättning och teknologisk överföring.

Fördelar inkluderar snabbare tillväxt, teknologisk utveckling, större sysselsättning och förbättrad bytesbalans genom exportintäkter. Nackdelar är ökad exponering mot konjunktur- och prisutsvingar på världmarknaderna, risk för sårbarhet vid beroende av ett fåtal exportvaror eller kunder, samt potentiella negativa effekter på miljö och jämställdhet om politiken fokuserar snävt.

Ekonomisk politik som stödjer exportorientering inkluderar liberalisering av handel, stöd till exportsektorer genom subventioner eller skattelettnader, investeringar i infrastruktur, valutasäkring och utbildning för att höja produktiviteten.

Sammanfattningsvis är exportorientering en strategi som syftar till att utnyttja externa marknader som drivkraft för tillväxt, men kräver motvikter mot externa risker och sociala konsekvenser.